
Idag lade jag bl.a. upp den här bilden. Jag gillar färgerna och känslan och hur min stickade tröja ser mysig ut. Bilden var fin, tyckte jag. I sig visar den egentligen inte någonting – man kan inte avgöra hur jag lever eller vem jag är på basen av den. Den är ju bara en bild. Men ändå kan t.o.m. en bild som den här skapa press eller en känsla av att man själv saknar något. Kanske man tror att mitt liv alltid är mysigt och varma puffiga stickatröjor och ingen oro i världen? Och kanske undrar man då varför man inte själv lever så. Ja, det är helt möjligt att den här bilden på så vis inte alls är så oskyldig. Hur påverkas du av sociala medier? Idag vill jag påminna om 5 viktiga saker att komma ihåg i skrollandet.
Hur påverkas du av sociala medier? 5 viktiga saker att komma ihåg
EN BILD SPEGLAR ETT ÖGONBLICK FRÅN UNDER EN SEKUND
Det är lätt att tro att ett foto är en hel dag. Att jag 24/7 sitter i mysig stickatröja i en rosa värld, eller alltid dricker kakao i skogen om det är det som bilden handlar om. Det är så lätt att nästan vara lite trångsynt då man ser en bild och glömma att det finns något helt annat där bakom.
De här bilderna tog jag i morse helt enkelt av den anledningen att jag behövde bilder på mig själv. Jag har märkt att Instagram älskar selfies (så tokigt på något sätt) och för att få mer synlighet behöver jag därför publicera mitt ansikte ibland. Så jag tog ett rosa lakan, hängde det över klädskåpet, placerade kamera och stativ på sängen mittemot och fotade snabbt. Jag var inte “snyggt” klädd utan hade leggings och yllesockor på som inte syns på bild. Satt i ett stökigt sovrum. Levde alltså inte det där mysiga rosa livet.
På sätt och vis vill jag ju säga att jag har ett fotointresse och älskar att skapa en viss stämning i mina bilder. Det är som att måla, man vill ju måla något man själv tycker är fint. Jag vill visa min “konst” genom foto. Men utåt kan man få den känslan av att livet alltid är som på bilderna och det vet jag så klart att är otroligt ohälsosamt. Till en viss mån är jag hur som helst ändå med och skapar den här problematiska världen fast det för mig handlar om, ja, konsten.
Så först och främst: kom ihåg att det verkligen bara är en bild. Alltså bara. Det här är inte mitt liv liksom. Och det gäller alla andras bilder också.

OCKSÅ BILDER FÖLJER TRENDER
Känner du ett sting av avund då du ser en viss sorts bild? Känner du dig mindre på något sätt då din kompis matportion är som ett konstverk? Jag var där för någon dag sedan. Såg ner på mina egna bilder och det liv jag då måste ha utgående från dem (ja, jag glömmer också själv förra punkten rätt ofta) och önskade att mitt liv hade varit som den och den personens. Men så insåg jag att bilder också följer trender.
När sushin blev en grej i Finland, var det som att man inte kunde äta sushi utan att fota det. Minns ni? Cirka tio år sedan. I något skede kom fitspo-trenden och då var det viktigt att fota gymselfies. För något år sedan kändes det som att det var trendigt att läsa böcker och visa upp dem. Idag har en helt ny väldigt intressant trend uppkommit. Bilderna skall vara lite… fulsnygga. Det skall se ut som att man fotat analogt, lite suddigt lite “oplanerat” och stökigt. Gärna blixt också (något jag själv inser att jag är helt besatt av att experimentera med just nu). Och det ser helt fantastiskt ut – charmen i det “fula” är något alldeles unikt.
Men oberoende om dessa fulsnygga bilder är häftiga eller inte – så är de bara en återspegling av vad som är trendigt nu. Det handlar inte om att våra liv nu plötsligt är sådana, det handlar bara om fotografi. Så håll det i minnet, att en fotograferingsstil som ger dig det där stinget av avund eller en känsla av att vara dålig (btw, du är inte!), är en av många trender som kommer och går. Kanske går vi om fem år tillbaka till att fota sushi varje gång vi äter det.
PST. Känner att jag måste tillägga: vad jag menar är inte att vi skall tänka att den andra säkert har det sämre än vi vet om och därför inte behöver känna press.
Nej nej nej! Det handlar inte alls om att inte kunna tillåta någon annan glädje. Jag vill att människorna runt mig mår bra. Men jag tror ändå vi måste vara lite *kritiska* till vad vi ser och inte intala oss själva att vårt liv “borde” se ut på ett visst sätt för att någon annan verkar ha det så. Vi måste minnas att sociala medier är just det – sociala medier – och inte det riktiga livet.
TEXTERNA FÖLJER ÄVEN DE TRENDER
Jodå! Det är hett att skriva på ett visst sätt nu. För något år sedan var det hett att skriva på ett annat sätt. Jag tänker trenden med “happy Friyay y’all” (skakar) – det var väl ganska så instagrammigt om något? Jag känner ingen som skulle tala så men i skrift är vi tydligen helt annorlunda.
Under jul och nyårstider loggade jag regelbundet ut från Instagram för att jag visste att en viss typ av texter skulle publiceras. De där lyckliga jultexterna eller summeringen av året som gott. Det är inget fel i dessa och alla får göra som de vill men jag tror att en stor orsak att dessa skrivs är för att det är någon sorts oskriven regel på SoMe att tala om det här. 24 december är vi tacksamma för alla vi får fira julen med och 31 december avslutar vi året och berättar om det. Det har blivit en norm att skriva om det här.
På något sätt tror jag att det är tröstande att inse att också hur eller vad vi skriver är trendigt. Jag kunde känna mig utanför det där “Friyay”-gänget för att jag inte kunde relatera till det. Jag känner mig också stressad över nyårstexterna där alla talar om hur mycket de lärt sig och vuxit under året då jag personligen kanske inte upplever det så. Men i grund och botten är de här texterna bara väldigt Instagram-vänliga och kanske inte egentligen en verklig återspegling av andras liv. Texterna följer även de trender.

DEN BILD SOM PUBLICERAS ÄR OFTA DEN “BÄSTA”
Även om det börjar bli en grej med “real life”-bilder på Instagram, är antagligen ändå det vanligaste att man väljer den finaste bilden.
Det är inte direkt något jag är stolt över men låt oss nu vara ärliga: jag skulle inte lägga upp en bild på mig själv där jag inte tycker om vad jag ser. Det betyder hur som helst inte att dessa bilder inte existerar. Av de några få bilder man publicerar, hamnar tiotals i papperskorgen för att de inte duger. Ingen ser ut som på sina bilder hela tiden. Många av de mest kända influencersprofilerna eller modellerna har också år av övning bakom sig där de fått stå framför kameran tusentals gånger. Flera av dessa kan också ha proffsfotografer bakom kameran vilket redan i sig gör bilderna mycket bättre. En bra bild betyder inte nu heller mycket mer än just det – en bra bild.
DU OCH DITT LIV RÄCKER
Sist men verkligen inte minst – du och ditt liv räcker. Vare sig du ser exakt ut som någon du följer på SoMe eller tvärtom, är du tillräcklig som du är. Smalare, tjockare, längre, kortare, äldre, yngre. Du är bra just precis som sådan.
Jag tycker det är oerhört synd att en del av dagens kultur vill få oss alla att se lika ut, att det som gör oss unika inte firas. Att det är som att det finns ett sorts “vackert” utseende, för så är det ju inte. Det är synd att rynkor vill tas bort, att kroppar måste ändras för att passa in och att drag som sneda tänder, stora näsor eller platta rumpor förklaras som “fel” på något sätt. Inget av det är fel. Inget av det är fult. Det är inte fult att vara människa. Du och ditt liv räcker – på riktigt.
BONUSTIPS:
Sluta följa konton som får dig att må dåligt! Du har rätt att må bra och vara lycklig.
Läs också:
– 7 tips för ett enklare liv och mer välmående
– Naturen läker dig och mig – 9 orsaker att vistas i naturen
– Vad är sow living? 15 långsamma aktiviteter
Hur påverkas du av sociala medier?
Följ FALKA på sociala medier:
Instagram
Facebook
Bloglovin‘
Pinterest
Bra skrivet! Faller definitivt offer för dessa saker, och är säkert själv boven ofta, men jag försöker medvetet tänka i år på att även visa det “normala”. Tycker själv mycket mer om att följa de som visar upp en mer sanningsenlig värld och avföljde förra året väldigt många som har ett “perfekt” instagramflöde. Har helt hållit mig borta från Tiktok också, tror inte det skulle göra mig något gott alls faktiskt.
Tack snälla Antonia! Jag tror nog vi alla som är aktiva på sociala medier själva också ibland publicerar sådant vi kan reagera negativ på då någon annan lägger upp något sådant. Det är nog bara mänskligt:) viktigast är ju att man är medveten om sig själv och sin påverkan, tänker jag. Och håller 100000% med – tiktok skulle inte göra mig gott heller. Instagram i sig är redan tungt många gånger. Sköt om dig, kram!!!