Naturen läker dig och mig – 9 orsaker att vistas i naturen

Det finns nog tusen orsaker att vistas i naturen. Naturen är vårt hem och där vi egentligen borde få tillbringa vår tid. Den kan också mycket väl vara lösningen på många av våra problem och utmaningar idag. Jag har funderat över det här extra mycket på sistone; verkligen rotat i det, vänt allting ut och in och försökt förstå den effekt naturen har på oss. Det är otroligt på många vis och därför kändes det som att det var dags att diskutera det mer grundligt.

Hoppa direkt till listan: 9 orsaker att vistas i naturen

Jag satt vid matbordet på sommarstugan och frös lite om fingrarna. Där fanns inget varmvatten i kranen, bara iskallt när man tvättar sig. När vi kom fram var vi tvungna att värma hela stugan med en gammal värmeblåsare som gav ifrån sig ett ylande läte. Första dagen var det mest bara regn och väldigt hård blåst. Nästa dag var det sommar igen fastän vi var i början på oktober. Solen sken och var varm, vi måste ta av oss våra tröjor och jackor. Vi gick i skogen och plockade svamp och bär och Berran åt blåbär direkt från busken. På kvällen drack vi kaffe på stranden och läste varsin bok, utan jackor eller skor. Nästa dag hade vädret vänt igen och vi möttes av ösregn och hård vind.

När man upplever kontrasterna från den trygga lägenheten i stan och det öppna och helt och hållet väder- och vindberoende landstället som vi åkte till, kan man inte låta bli att fundera över hur världen idag ser ut. Det jag upplever inne i stan och det jag upplever där ute på landet. På landet hör jag vädret eller ingenting alls medan jag i stan hör bilar. På landet ser jag skog, höstlöv, bär och ett totalt mörker om nätterna. Hemma i stan är skogen avlägsen, asfalten tar över staden och nätterna är aldrig riktigt svarta.

Då man går igenom traumatiska upplevelser kan man ändå ofta också hitta något fint i smärtan. Man tar sig ur traumat som en starkare person och har lärt sig mycket. Uppbrott ger en perspektiv på hurdan man själv vill vara och hurdan man vill att den andra är i förhållandet. Sorger i familjen får en att uppskatta det lilla. Misstag man själv gör och är medveten om, får en ofta att titta inåt.

Jag vågar nog påstå att jag är rätt lycklig, jag har det bra och känner mig mestadels glad över tillvaron. Men under de senaste åren har det också hänt saker som jag aldrig trodde skulle ske och egentligen helt motvilligt har jag därför varit tvungen att se inåt. Liksom granska mig inifrån ut, grundligt. Att vara ledsen och orolig är jobbigt så klart men med tanke på dagens tema har det faktiskt fört mig framåt. Att ryckas upp med rötterna ibland och vara tvungen att börja om, vare sig det är en kärleksrelation eller något annat i din närhet som vänds upp och ner, kommer det alltid att lära dig någonting. För mig har de senaste åren lärt mig att hitta tillbaka till det jag på riktigt är, det jag på riktigt mår bra av och behöver.

Ja, just det. Hittat tillbaka till mitt sanna jag. Så många gånger har jag insett att det enda jag sist och slutligen behöver, är större närvaro av naturen i min vardag.

Där ute på landet läste jag i en bok jag är väldigt förtjust i. Naturens hemlighet av Eva Sanner, en bok som tilltalade mig enormt då jag köpte den. Den sätter ord på mycket jag tänkt på, alla orsaker att vistas i naturen som jag själv funderat över. Den besvarar också många frågor jag haft kring varför vi mår som vi mår, hur samhället ser ut och hur det påverkar oss.

Om vi inte hade civiliserade samhällen som vi har idag, skulle vi ju faktiskt leva i naturen. Vi skulle leva av det naturen har att erbjuda. Kanske äga något vapen för att fånga in vilt med, kanske något klädesplagg vi tillverkat av material vi hittat i naturen. Men i övrigt skulle prylar nog inte ens vara ett begrepp i vår vokabulär.

Vi skulle vara utomhus varje dag, för det är där vårt hem är. Vi skulle promenera överallt, för det är det enda sättet. Göra allt för hand, för maskiner existerar inte. Allt vi gör, skulle vara så som det egentligen var menat för oss att leva: helt utan överflöd, i naturen.

Visserligen vill jag inte ge upp fyra väggar och tak över huvudet, diskborsten och inomhustoalett. Samtidigt ligger det ändå något i det och jag tror att människan kunde få svar på många av sina frågor i naturen. Varför är jag stressad? Varför har jag ingen energi? Varför får jag magkramper av det jag äter?

Idag lever många av oss i större städer där vi kanske jobbar eller går i skola, är stressade, pressade och har bråttom. Vi kanske glömmer att äta helt eller blir lockade att äta sådant som i längden kan skada oss inuti. Vi kanske sover dåligt då vi konstant är uppkopplade på telefoner och internet. Att göra en sak och fokusera på en sak, det är en lyxvara. Det samhälle vi lever i verkar inte längre utgå från vad människan på riktigt behöver, det som ligger i vår natur. Det här samhället skapar distans från människans egen verkliga natur med vildvuxna skogar, ängar rika på biodiversitet och vindens pigga, bitande känsla mot kinden.

I vårvintras såg jag en dokumentär som kändes som exakt det jag behövde. Den heter Din hjärna och handlar om hur det moderna samhället inte direkt gynnar våra hjärnor, snarare tvärtom. Bland annat rör vi på oss mindre, vilket vår hjärna inte tycker om. Vår hjärna vill att vi upptäcker världen omkring oss, därför att det varit en förutsättning för människan att överleva. Då vi upptäcker nya platser, kan vi utvecklas och växa. Det är så man ”hackat evolutionen”, tror jag de uttryckte det i dokumentären. En av många orsaker att vistas i naturen är alltså på riktigt en fråga om liv och död – det är så vi fortsätter existera.

Jag har länge funderat på liknande saker – att allt som människan mår bra av eller gör eller hur vi ser ut, måste vara just så av en orsak. I dokumentären bekräftas det; vi tycker om att äta därför att vi måste göra det för att överleva. Vi mår bra av träning därför att vi behöver röra på oss (för både vår hälsa och för att ”hacka evolutionen”). Vi vill hitta någon att dela livet med för att människosläktet skall kunna föröka sig. Allting verkar alltså ha ett svar i väldigt logiska förklaringar som kopplas till det vi var menade att göra – att bo i och vara en del av naturen.

Att vi idag skjuts längre ifrån naturen både helt geografiskt men också mentalt, är alarmerande farligt. I vintras märkte jag att jag saknade mossa. Min mormor begravdes på Åbos fina gravgård där det kryllar av mossa. Jag blev lugn där. Det var grönt, mossigt, orört. Längtan efter mossa växte sig då ännu större och starkare och strax efter det såg jag också dokumentären jag nämnde ovan. Jag kände på något sätt att jag äntligen hörde någon tala, som förstod mig.

Vi verkar också må bättre av att vara på ställen vi älskar ute i den riktiga naturen (skog, strand m.m.) än då vi rör oss i grönområden i städer. Jag blir lugn av mina promenader i parker i hemma i stan men inte närapå så lugn som ute på sommarstugan. Skillnaden är faktiskt stor. Ute på stugan hör jag heller inte bilar och maskiner, som jag gör i Åbo. Och hotet från ljud- och ljusföroreningar är ett verkligt ohälsosamt hot för oss. Människan behöver också få komma ut i tystnaden och stillheten och det får inte vara en hög tröskel för att det skall hända.

Under de där dagarna ute på sommarstugan både tänkte och sade jag högt, flera gånger, att jag hade lust att gråta. Inte på grund av sorg, tvärtom. Det var så otroligt vackert där, att jag inte kunde förklara hur jag upplevde det på annat sätt än att gråta. Träden som skiftade i allt från illgrönt till gult, oranget och rött. Havet som ibland stormade och andra stunder blev en enorm spegel. De små insekterna som flög strax ovanför den blanka havsytan. Blåbären som väntade på att bli plockade i skogen. Det enkla i att bo i en gammal knarrig stuga där det är naturen utanför som spelar huvudrollen.

Det finns ingenting jag kan komma på, som är lika vackert som naturen. Ingenting kan åstadkomma något så obeskrivligt. Jag tror ju att jag är menad för att bo på landet egentligen men att jag av misstag hamnat i en stad där jag oftast känner mig stressad eller på något sätt malplacerad. Faktum är ju, att det egentligen inte bara jag som är menad för landet. Det är vi alla, vi alla hör hemma i naturen.

Ett av mina mål för den här månaden är att vara utomhus varje dag. Då menar jag inte promenader på asfalten i vår stadsdel, utan att jag vill ut och bort från staden. Jag vill sitta på en sten i en mossig skog och se ett djur traska förbi. Jag vill ha med mig en matsäck så jag kan stanna länge eller vara där för att plocka bär. Jag vill gärna ha med kameran för att förevigandet av fina detaljer också får mig att leta efter dem mer noggrant.

Jag vill varje dag gå promenader i en skog men tyvärr är det inte helt enkelt. Jag nämnde tidigare, och det ser vi också ofta, att skogen flyttas längre ifrån oss. Träd huggs ner för att bli parkeringar eller fler höghusområden och områden som förut varit orörda blir idag nya hem för fler människor. Jag har lovat mig själv att inte flytta till Hirvensalo eller någon av öarna i närheten, för sannolikt kommer stället vara helt och hållet bebyggt om tio år. Det som i min barndom var en nästan grön oas, är idag ett paradis för dem som vill tjäna på husbygge. Jag minns en äng där en hare bodde då jag var liten. Den fick ge vika för ett radhus och haren såg jag aldrig igen.

Om jag vill ta mig till en skog, kan jag visserligen snabbt cykla till en om vädret tillåter. Men det som frustrerar mig mest är att skogen inte är ett stenkast från vårt hem. Att ”en dag i skogen” blir ett projekt, gör tröskeln mycket högre att överhuvudtaget ens försöka. Man inser att man inte har tid på samma sätt, att man inte just nu kan eller hinner innan det blir mörkt. Ju längre bort skogen är, desto mindre tid kommer vi vara i den. Att det blivit ett heldagsprojekt att ta sig till rekreationsområden är ett problem och något som måste åtgärdas. Skogen kan inte flyttas ytterligare, den får inte tas ifrån människorna.

9 orsaker att vistas i naturen

1. MAN LEVER MER I NUET

Hur ofta är vi verkligen i nuet? I nuet utan att tänka på deadlines, på det som sker på sociala medier, på jobbuppgifter, på vad som behöver göras imorgon. Jag har svårt att leva i nuet, jag ältar alltid fram och tillbaka. Varför gjorde jag så igår, det och det och det måste jag hinna med imorgon.

I naturen är man i nuet, man måste vara det. Man kan inte klättra uppför ett berg med telefonen i handen, man måste vara medveten om var man placerar foten. Längs stigar behöver man undvika trädrötter och ormar. Man är i nuet, tänker på steget, är på sin vakt. Att meditation är en av alla orsaker att vistas i naturen kanske man vet men här blir det helt konkret.

2. MAN RÖR PÅ SIN KROPP

Naturen lockar en till att använda sin kropp. Naturen tillåter oss uppleva samtidigt som vi tar oss fram med våra muskler. Naturen ger oss en möjlighet att stärka våra kroppar och aktivera dem.

3. MAN FÅR FRISK LUFT

I naturen får vi njuta av frisk, ren luft och det behövs. Ut ur en dammig lägenhet till skogen. Ren luft, krispig vind i ansiktet, sol på kroppen. Ljudet av knarrande snö under skorna.

4. MAN GER OMGIVNINGEN SPONTAN UPPMÄRKSAMHET

I Naturens hemlighet, skrev Eva Sanner om hur viktigt det är att hitta tid för spontan uppmärksamhet i vardagen. Inte endast riktad sådan, som på jobbet där vi måste göra på ett visst sätt. Ute i naturen gör naturen det den gör och man behöver inte svara. Man kan låta det hända och ta in det.

På jobbet kanske en kund ringer och då måste man plocka upp telefonen, riktad uppmärksamhet. I naturen finns inga krav, du behöver inget annat än vara där och uppleva den. Du får vara en betraktare utan att vara skapare. Enligt Sanner är det här oerhört viktigt för att inte bli utbränd – att hitta plats för den spontana uppmärksamheten.

5. MAN BLIR LUGN AV DET GRÖNA

Det är bevisat i studier att vi mår bra av att se grön färg. Liksom den där mossan jag så mycket längtade efter – tänk att jag under min mormors begravning blev så rofylld inuti för att jag såg mossa. Vi blir lugna av grönska och bara det är en av många viktiga orsaker att vistas i naturen.

6. MAN NÅS INTE AV NEGATIV INFORMATION…

Där ute i naturen finns inte sociala medier och oändliga nyheter om krig och infektionssjukdomar. I naturen behöver man inte läsa kommentarsfält, skrolla igenom all den information som hela tiden publiceras. I naturen får hjärnan ro.

7. … MEN DÄREMOT AV POSITIV SÅDAN

Vi nås inte av negativ information där ute men det betyder inte att det inte händer saker. Här kan man lära sig om träd, växter, djur, väder och vind. Naturen lär oss massor och är smockad av information. Men inte den typen av information som stressar, utan som tillför något positivt. Det finns nog lika många orsaker att vistas i naturen som där finns information att ta in.

8. MAN FÅR VARA SIG SJÄLV

Jag tror inte att vuxna människor på riktigt är så anständiga som de kanske vill få det att verka som. Vi växer ofta upp med tankar om att livet är fullt av regler, måsten och tråkigheter. Att det roliga, lättsamma bara är undantag. Att vara vuxen verkar ofta förknippas med att lekfullheten försvinner men så är det så klart inte. En av de finaste gåvorna naturen ger oss, är att den tillåter oss att vara vårt verkliga jag. Här får vi vara lekfulla och känna oss som barn igen.

Du kan klättra upp på en sten och bara njuta där, lägga dig i mossan och se på trädtopparna. Du kan röra löven och bygga en krans. Du kan sjunga, ropa, hoppa. Du kan gräva en grop och sitta där.

9. MAN ÖKAR SITT EGET VÄLMÅENDE

Det har faktiskt visats att till och med depression, ångest och utmattning kan lindras i naturen. Det finns till och med studier som visat att naturen är effektivare än medicinering mot dessa. I perioder då jag själv varit deprimerad eller väldigt trött, kan ändå steget att ta sig ut i naturen enormt. Att hjälpa någon som mår dåligt att ta sig ut, kan därför vara en otroligt fin handling. Kom med som stöd, kör personen dit, gör tröskeln lite lägre.

Också det att vi rör på oss när vi är ute, ökar vårt välbefinnande. I Din hjärna-dokumentären handlar så mycket om just det – hur mycket det gynnar vår hjärna att använda vår kropp. Jag tycker det är otroligt viktigt.

Naturen gynnas också av att du är i den

Sist och slutligen tror jag det är bra att minnas att det visserligen finns en massa orsaker att vistas i naturen för oss människor men att också naturen själv gynnas av det. Naturen gynnas av att vi är i den och respekterar den. Det kan mycket väl vara grunden till allting i miljöfrågor.

Då vi fattar tycke för en plats, vill vi sannolikt att den platsen bevaras. Då vi mår bra någonstans vill vi kunna må bra där igen. Om en sjö som är din viktigaste plats plötsligt skall bli granne med en fabrik, är det mer sannolikt att du ställer dig mitt i sjön och demonstrerar än någon som inte känner till sjöns existens. När din lokala park skall skördas för att ge plats för höghus och parkeringsgrottor, då blir du arg. Vi kan alltså nästan omedvetet bli det viktigaste naturen har, bara genom att vistas i den.

Idag föredrar jag att leva flygfritt. Så har det inte alltid varit men att inse varför livet kan vara bra också utan flygresor, tror jag spelar en nyckelroll här. Du får gärna läsa mer om hur jag lärde mig att leva flygfritt om du vill. Kort och gott handlar det om att förstå att det finns mycket att se också i närheten. Då vi hittar vår plats i naturen här hemma, kanske det till och med kan vara ett sätt för oss att ersätta fler flygresor med upplevelser där istället. Att älska en plats nära sitt hem är med andra ord en verklig miljögärning.

Har du tips på fler orsaker att vistas i naturen? Hur mår du då du traskar i en skog?

Klicka gärna på hjärtat nedan om du gillade artikeln!

Följ FALKA på sociala medier:
Instagram
Facebook
Linkedin

Artikeln har uppdaterats februari 25, 2024

15