För några dagar sedan framkom ur en undersökning gjord av Taloustutkimus, att var fjärde finländare tänker resa då koronaläget lugnar sig. Många verkar längta bort, kanske inte helt oväntat, men vare sig man gör det eller inte ligger det en problematik i det här som behöver diskuteras. Klimatet och miljöfrågan. Det är relevant och viktigt. Jag ställde mig själv frågan, än en gång: varför vill vi resa från första början, vad ligger egentligen bakom det här behovet?
Innan vi fortsätter vill jag också poängtera att jag då jag ifrågasätter flygkulturen endast syftar på så kallat nöjesflygande.
Att t.ex. ha familj eller arbete så långt bort att flyg blir det enda möjliga alternativet är förståeligt. Att fly sitt land för att hitta trygghet eller botemedel på en svår sjukdom likaså.
I den här texten (och alltid då jag ifrågasätter flygandet) vill jag se enbart på det valfria nöjesflygandet och visa vilka alternativa sätt att resa som finns.
Enligt en artikel hos Europaparlamentet stod flygindustrin inom EU år 2017 för nästan tre och en halv procent av de totala utsläppen men var och är samtidigt en av de snabbast växande industrierna som bidrar till klimatförändringen. Ur artikeln framgår också att mängden passagerare är tre gånger så stor nu som år 1993. Medan flygpassagerare i EU var 360 miljoner då, visar siffrorna från 2018 att vi är uppe i över 1100 miljoner – och det endast inom EU. Flygens utsläpp höjer koldioxidhalten i atmosfären och bidrar således till den globala uppvärmningen.
Varför reser vi?
Jag vet att en södernresa säkert gör gott – den varma solen mot huden, turkosa varma hav, lugna lata dagar är sådant vi mår bra av. Trots det är det viktigt att ändå ifrågasätta fenomenet ”att resa” (och kanske framförallt att resa till södern?) och se vilka andra eventuella lösningar som finns. För alternativ finns!
Ur artikeln Yle skrivit om undersökningen, framgår inte om dessa 27% av finländarna tänker flyga men å andra sidan nämns flera Thailandresor och överlag resor till värmen. Kanske är det underförstått att dessa sker med flyg? Tyvärr kommer vi inte undan dessa flygresors klimatpåverkan. Jag undrar. varför ersätter vi inte oftare flygresan med något annat? Kan vi kanske till och med ersätta hela resan med något? Varför reser vi från första början? De här frågorna är viktiga att ställa.
När jag bestämde mig för att bli flygfri sommaren 2018 var en viktig del av förändringen att jag förstod varför jag från första början ”behövde” flyga. Jag insåg snabbt att det ju inte låg i min biologiska natur att flyga. Det måste ju betyda att jag också skulle kunna leva utan flyg, eller hur?
Jag förstod att mitt behov att resa iväg till andra sidan världen inte egentligen kom inifrån mig, utan från min omgivning. Det är den där eftersträvansvärda världen som byggs upp på t.ex. sociala medier eller då man snackar med vänner, om hur fantastiskt livet är när man ligger där på stranden. Hur inne man är när man strosar längs de kända gatorna i Barcelona. Hur man ”bara måste” ha ätit på Burj Khalifa eller gungat i gungor på Bali. Då man hör sådant här om och om igen, blir man onekligen lockad att själv också få uppleva det. Det var ju inte som att mitt skinn och mina inre organ skulle ha skrikit efter Thailand då jag ville dit. Snarare var det en tanke som började gro ju mer jag hörde och såg andra prata om det.
Att komma till de här insikterna gjorde det betydligt enklare för mig att sluta resa med flyg helt och hållet. Sommaren 2018 hoppade jag därför på mitt sista plan från Åbo till Köpenhamn. Efteråt har jag fått tågluffa genom Europa, besöka vackra platser i Danmark med tåg och buss och upptäckt mer av Finland tack vare mitt nya sätt att resa. Jag har sagt det många gånger förr men säger det igen – att bli flygfri är ett av de bästa beslut jag fattat.
Att hur som helst läsa att var fjärde finländare tänker resa iväg genast det går oroar mig. Jag kan ju inte utgå från att varenda en av dessa syftar på flygresor men misstänker ändå att de flestas tankar går i sådana banor. Först måste vi förstå varför det här stora behovet att åka iväg finns. Jag uppfattar det som att vi ser resandet som en potentiell lösning, tröst eller kanske flykt från vardagen. Att vi kan fly något genom att boka en flygbiljett långt bort. Det skulle inte behöva vara så.
Några vanliga orsaker till nöjesresor:
– man längtar bort
– man längtar efter variation
– man längtar efter avbrott i vardagen
– man längtar efter värme
– man längtar efter ljus (speciellt i mörka länder)
– man känner att ”alla andra gör det”
– man ser det som något man ”behöver” göra varje år
– man ser det som sin rättighet som människa
Ser man på listan, tycker jag det blir ganska klart att det inte egentligen är själva destinationen som är målet. Målet med resan är antagligen snarare att ha semester. Är jag på rätt spår nu? Vi flyger iväg för att hitta lugnet, för att ta en paus, göra något annat. Det är ju inget konstigt med det men det visar egentligen bara att flygresor eller resor överlag inte är det enda som gör oss gott.
Även om man utan en resa bort från t.ex. Finland under vintern eventuellt inte kan hitta utomhusvärme och ljusare dagar, så går praktiskt taget alla andra av ovanstående orsaker att tillämpa också hemma. Eller på en resa som inte kräver att man flyger.
Går det faktiskt att leva flygfritt?
Jag tror faktiskt att många som nöjesflyger helt enkelt inte kommit på tanken att vi kan få vårt välbehövda avbrott i vardagen utan en semester långt bort. Eller att det finns alternativ i närheten som är precis lika bra om inte bättre.
Jag undrar: varför verkar det vara mer accepterat att ta ledigt två veckor för en resa till södern än för att stanna hemma och pyssla om sig själv? Varför måste vi bort för att kunna vara lediga?
Är det mindre accepterat eller har vi bara glömt att alternativet att semestra hemma faktiskt finns? Vill man inte stanna hemma hela sin tid kan man ju också resa ut till sin sommarstuga om man har en – eller hyra en liten stuga någonstans. En flygresa är inte det enda alternativet och det går att semestra också utan att resa utanför det egna landet.
Efter att jag slutade flyga då jag reser, har förvånande nog många fler dörrar öppnats för mig. Det finns fler resor jag vill (och kan!) göra nu, än då. Jag nämnde redan min Interrail-resa 2019, den överlägset bästa upplevelsen och resan jag gjort. Inga flyg var involverade. I somras besökte jag Helsingfors för en helg, lika trevligt som en resa längre bort. Jag tror det viktigaste är att vi ändrar vår attityd kring vad en resa verkligen är. Att vara flygfri är verkligen inte detsamma som att sluta resa. Näe, tvärtom. Att sluta flyga öppnar en helt ny värld av upptäckter för en.
”Men jag reser ju för att lära mig om nya kulturer!”
Det här har jag märkt att är ett rätt så vanligt argument för att fortsätta nöjesflyga. En viktig poäng dock: med den här texten vill jag ju inte säga att alla skall stanna hemma och aldrig mer resa. Det är inte det det handlar om.
Däremot, som jag skrivit i min text om hur jag blev flygfri, tror jag att vi borde omdefiniera ordet ”resa”. En resa är inte bara en resa utanför Norden, t.ex. En resa är heller inte bara något man gör utomlands. Det är lika mycket resa att besöka sin grannstad och t.ex. ta in på hotell där, som att vistas på andra sidan klotet i två månader.
Men vare sig man väljer att resa utomlands eller hemma, så finns ju faktiskt intressanta kulturer och personligheter överallt. Bara lilla Åbo redan, har så mycket på gång att jag säkert skulle bli en mer öppensinnad person genom att promenera runt och prata med folk här. Jag kunde få nya insikter om livet endast av att träffa någon jag inte träffat förr. Kanske på en hemmafest eller i en idrottsklubb eller – som jag så ofta märkt – i hundparken.
Jag kan läsa fler böcker, ta del av historier om livssituationer jag själv inte är i. Jag kan se filmer, dokumentärer, googla. Det finns oändligt många sätt att vidga sina egna vyer utan att ens stiga utanför hemmet. Men i flygdiskussionen uttalas ändå alltid argumentet ”jag vill resa för att det öppnar mina ögon”, som om inget annat skulle kunna göra det.
”Ja men man hinner inte resa till Thailand med tåg!”
Nej du, det är kanske sant. Eller det beror på tiden, för det går faktiskt att nå Sydostasien med tåg och buss från Finland! Ta transsibiriska järnvägen och vidare därifrån. Problemet är väl att då folk har 2 veckor ledigt, blir en tur och retur-resa med tåg till Thailand omöjlig. Min fråga blir då om man verkligen måste se just Thailand? Eller finns det destinationer något närmare som går bra att göra på två veckor med tåg? Och svaret är naturligtvis ja.
En två veckors resa från Åbo med en kombination av tåg och färja kunde ske ner till Tyskland eller Frankrike. Bor man längre norrut i Finland hinner man kanske inte lika långt om man också vill stanna på vägen men ändå kan man under dessa två veckor hinna med mycket.
Alla sorters närresor gick mig förbi innan jag slutade flyga, jag tänkte inte ens tanken på att jag kunde ha besökt t.ex. Köpenhamn. Köpenhamn är en fantastisk och intressant stad där man definitivt möter nya kulturer och livsstilar. Från Åbo tar det bara en natt med färjan till Stockholm + ca 5-6 h med tåg till Köpenhamn. Startar man från norra Finland kan man lägga omkring ett dygn tid till på det och har fortfarande ordentligt med tid att ta det lugnt under sin två veckors semester.
Det handlar med andra ord sällan om att faktiskt inte hinna göra någonting. Mycket är ocksåprioriteringar – varför välja exempelvis Thailand om man kan välja något närmare? Varför välja Paris om man inte hinner resa dit med tåg och tillbaka när det finns andra intressanta städer på vägen? De här frågorna är så oerhört viktiga i den här diskussionen! Jag tror ju nämligen att så mycket handlar om.. ja, normer?
Eiffeltornet är känt – då vill man se det. Lutande tornet i Pisa – ja, dit åker vi. Balis festparadis – alla andra har ju också varit där.
Man börjar tro att dessa platser behöver vara en del av ens upplevelser, när det egentligen bara handlar om vad som är trendigt/normalt(?)/eftertraktat. Jag är helt övertygad om att man kan hitta platser som inte är lika kända och lika långt bort, som man lyckas falla för lika pladask ändå.
Så nej, kanske tiden för en tågresa till Thailand inte finns, men de alternativa resor man kan göra istället är praktiskt taget oändliga.
Nöjesresandet är ett privilegium
Ur Yle-artikeln jag refererade till tidigare, visade det sig att majoriteten av dem som vill resa iväg då koronaläget lugnar sig, var personer med relativt bra lön eller positioner på jobbet. Att kunna nöjesresa är ett privilegium. Man behöver inte skämmas om man själv har möjligheten att resa men däremot är det viktigt att vara medveten om att det inte är alla förunnat.
Att utan problem kunna välja att resa, är något man inte skall ta för givet. Istället är det viktigt att vara tacksam att man har möjligheten från första början. Tacksam att det går att göra det valet, tacksam att det faktiskt är ett val. Att man inte reser för att man flyr sitt land från krig eller annat, att man kan resa därför att man har en sådan ekonomisk trygghet att man klarar resan och livet efteråt också. Att man lever ett liv som helt enkelt möjliggör det!
Jag säger absolut inte att alla som reser har det lätt eller att det för dem är ”sådär bara” att köpa biljetten – vi har alla olika förutsättningar så klart. Men själva nöjesflygandet känns som ett mycket privilegierat västerländskt fenomen som sakta men säkert verkar tas för givet att kan göras. Man kan åka iväg nästan när som helst och vart som helst. Resandet ger en status och många verkar se den årliga resan till södern kring jul som en nästan ”obligatorisk” tradition. Men som sagt, det får inte glömmas att sådant inte är alla förunnat.
Jag tänkte i så många år att just jag måste få se just den platsen i världen. Då jag senare bestämde mig för att sluta flyga, blev det plötsligt rätt absurt att tänka att jag tagit det för givet att jag en dag skulle stå på en strand i Thailand. Jag, en vit person utan någon som helst koppling till Thailand, en person som än idag inte vet nästan någonting om den thailändska kulturen. Ändå såg jag det som att jag har rätt till det, att livet praktiskt taget är mig skyldig en resa dit. Jag hade möjligheten att faktiskt välja att resa dit eller inte medan de flesta andra i världen inte har det. Majoriteten av världens befolkning har aldrig suttit på ett flygplan.
Flygfria resor – vart kan man åka då?
Det går att nöjesresa utan flyg. Vi kom redan in på att det till och med är möjligt att resa ner till Sydostasien från Finland om man har tiden, orken och pengarna. Det är också möjligt att tågluffa genom Europa utan att stiga på ett enda flyg. Det går att resa till och från Island utan flyg! Visserligen finns stora frågetecken kring färjetrafikens utsläpp och heller det är inte problemfritt men till skillnad från flygplan orsakar inte färjorna något som kallas ”höghöjdseffekten”.
Höghöjdseffekten (radiative forcing) är en effekt orsakad av då flygplan befinner sig en viss höjd, vilket ökar deras effekt på klimatförändringen ytterligare. Det handlar med andra ord inte endast om koldioxidutsläppen flygen orsakar, då man ser på deras totala klimatpåverkan. Bland annat de moln som bildas efter flygplanen bidrar till ett varmare klimat, något som inte färjorna gör (källa). Väljer man en färja är det ändå skäl att göra resan med miljön i åtanke på andra sätt; undvika extra shopping, ha i åtanke vad man äter på färjan, komma ihåg att också hotellrum/hytter är ett kapitel i sig. Ja, vi ser ju, hållbart resande är inte direkt ett enkelt ämne att tala om : – )
Oberoende färjornas baksida, rekommenderar jag varmt att resa flygfritt. Jag tror bl.a. att det är nyttigt för oss på ett mentalt plan att resa långsamt. Att faktiskt låta resandet ta den tid det gör. Att flyga till andra sidan världen på ett halvt dygn är så oerhört svårt att förstå när man egentligen tänker på det. Kanske det faktiskt är för bra för att vara sant? Liksom – på bekostnad av vad? Tja, på bekostnad av miljön.
Resor jag någon gång vill göra
Under mina 2,5 år som flygfri har jag visserligen fått resa en del innan corona. Och det är okej att resandet nu är på paus, jag tror det är en bra övning för mig att inte få allting genast. Men det finns en hel del resor jag drömmer om att göra, någon gång när jag har möjligheten. Också det tror jag är bra – att vara okej med att det sker någon gång i framtiden. Vare sig det handlar om 3 månader eller 10 år. Bra att kunna vänta. Hur kul det än är att resa och upptäcka, får det ta sin tid innan man faktiskt är där och kan göra det.
En resa jag vill göra är den längs den transsibiriska järnvägen ända till Hong Kong. Har någon som läser det här kanske gjort den resan? Lyckans ost : – ) det verkar som den ultimata upplevelsen! Jag har förresten skrivit om det på finska på Luonnonkaunis för den som är intresserad. För tillfället brukar jag drömma mig bort till det genom att följa @transsiberian på Instagram. Ett tips + kom ihåg att drömma! Det är också en form av vardagsflykt som gör gott.
En annan resa jag vill göra är en till Interrail-resa. Vi reste runt i två månader praktiskt taget i utkanterna av Europa; Åbo-Sverige-Danmark-Nederländerna-England-Skottland-Frankrike-Spanien-Italien-Kroatien-Slovenien-Tjeckien-Polen-Tyskland-Danmark-Sverige-Åbo. Det var underbart men skulle jag få ändra på det lite så skulle jag nog lägga mer tid på lite färre destinationer. Och så vill jag gärna besöka enskilda länder i Europa också och utforska dem ett i taget.
Jag vill också åka tåg till finska Lappland och uppleva det. Tänk: jag har besökt Filippinerna, New York och London men inte Lappland här hemma. Säger väl en del om hur lätt man blir blind för det som finns nära om allt runtomkring en bara skriker populära turistmål utomlands. På tal om nära vill jag också uppleva Insjöfinland och framförallt Saimen ordentligt. Saimen verkar underbart.
Koronaläget är tungt för oss alla och jag förstår bra att så många av oss längtar bort till något ljusare. Men jag hoppas ändå att vi inte endast i och med att läget lugnar sig, utan också resten av våra liv, kan hålla ögon och sinnen öppna för flygfria resealternativ. Att resa flygfritt gör under för måendet – det är kul och givande och tillåter en att faktiskt njuta också av resan, inte endast destinationen. Linnea formulerade sig så fint kring det för ett par år sedan.
Under vår Interrail är ett av de bättre minnena jag har faktiskt från de långa tågresorna. Natt-tågen upp till Skottland och tillbaka ner till London, supertåget från Paris till La Rochelle, alla dator- och lässtunder vi hade då landskapen susade förbi utanför. Jag är säker på att vi, genom att hitta tillbaka till ett mer gammalmodigt och långsamt sätt att resa, kan göra oss själva och den här världen många tjänster på en och samma gång.
Läs också:
– 11 enkla tips för hållbart resande
– Drömresa utan flyg: tre fina platser i Danmark
Alla bilder är från olika tågsemestrar.
Hur föredrar du att resa – och vart?
Klicka gärna på hjärtat nedan om du gillade artikeln!
Följ FALKA på sociala medier:
Instagram
Facebook
Artikeln har uppdaterats september 24, 2022
4
Lämna ett svar