I något skede kändes det som att gårdagen aldrig skulle komma. Det var redan i månadsskiftet november-december som jag fick veta att jag fått en ny egen lägenhet i centrala Østerbro i Köpenhamn och sedan dess har jag praktiskt taget räknat minuter, timmar och dagar till flytt.
De sista två veckorna innan flytten tog minst fem veckor. Tiden har nog aldrig gått så långsamt! Men så kom 1 mars och det var underbart väder och jag flyttade in. Det var en så otroligt fin och speciell känsla att sitta där i ett hem man tänkt på i nästan hundra dagar och veta att man får stanna, länge.
Ni som följt med ett bra tag vet att det senaste året testat mig på månget plan. Var det inte panikattacker så var det allmän ångest och slutligen någon form av brunout + en kärleksrelation som tog slut, varefter mitt företag lades ner. I augusti tog jag pick och pack och rullade ner till Köpenhamn från Åbo och har sedan dess bott i Brønshøj i norr. Den första månaden var jag rätt glad och lycklig – jag bodde ju i världens coolaste stad! Men till och med Köpenhamn kan bli vardag, till och med Köpenhamn kan bli tungt och grått. Jag har varit djupt djupt deprimerad det senaste halvåret-ish och verkligen inte sett något ljus som helst i tunneln. En lång jävla tunnel, med andra ord.
I flera månader var det nästan omöjligt att stiga upp om morgnarna. Men jag hade ett jobb och var tvungen, jag var ensamskötande hundmamma och behövde rasta lilla Berran. Jag var lerig och smutsig precis varje dag, för det regnade praktiskt taget hela tiden. Regn, blåst, depression… ingen vinnande kombo. Det är nästan jobbigt för mig att tänka tillbaka på det, för det var hemskt att vara så ledsen hela tiden. Mitt hjärta brister för höstens Julia. Så länge hade jag mått dåligt och det var som att det kom nya motgångar hela tiden. När en sak var löst var det något annat. Veterinärbesöken med Berran kostade hundratals euro, att äta på restaurang eller ens köpa mat i butik var rena stölden och varje lägenhet jag tittade på sköt i höjden prismässigt. Var det verkligen det här jag kom hit för? Var det för att vara ännu ledsnare, tröttare och olyckligare som jag flyttade till Köpenhamn? Skulle det bli så här?
Man romantiserar att flytta utomlands. Man är modig och cool och det ena och det andra. Jag tror verkligheten är ganska långt från det, för mig var det.
Idag är det 2 mars, jag har en ledig dag för att få i ordning det nya hemmet. Ligger på golvet på magen framför det enorma fönstret jag har, tycker om färgen på golvet. Taket sluttar lite då lägenheten ligger på högsta våningen och Berran sussar sött på luftmadrassen jag fått låna. Det liv jag beskriver ovan är ett annat liv. Jag sade till min terapeut att jag inte är mig själv då jag är deprimerad; för riktiga Julia är inspirerad, ivrig och nyfiken – inte trött, ledsen och apatisk. Det är inte jag, det är någon annan. Hon påminde mig om att det finns ett starkt driv inuti mig som tar mig igenom också svåra tider då inget verkar gå framåt.
Igår då alla mina lådor och påsar och skrivbordet och stolen burits upp i mitt nya hem, kände jag lycka första gången på flera flera månader. Jag kände hopp för att allt blir bra och visste att jag nu äntligen kan börja njuta av livet och allt vad det innebär. Och vet ni vad? På grund av nedskärningar är jag tvungen att söka nytt jobb men det känns ändå som att jag klarar av det. När jag har ordning på det mesta övriga i livet kan jag ta emot tuffa nyheter på ett annat sätt. Det är svårare då ingenting fungerar, som i höstas. Då leder minsta motgång eller tillsägelse till tårar som forsar ner längs mina kinder. Att bli av med jobbet när man har ett drömhem och sakta men säkert känner mer energi, äh, det tar jag med en klackspark.
Det är ett privilegium att kunna välja och vraka mellan lägenheter och att kunna välja en dyrare för att den är finare. Men som jag sagt till alla runt mig, så är det här en investering i mig själv som jag inte vill snåla med. Jag vill komma hem och kunna slappna av helt. Jag vill komma hem och känna mig hemma. Hade jag inte bott här och blivit avskedad som jag ju blev, så vet jag fan inte vad som hänt.
Skapa ett hem som ger dig energi snarare än tar, för det är du värd.
Artikeln har uppdaterats mars 2, 2022
10
Lämna ett svar